Tema - Jidder med fel tjej ger smärtsam payback

”You should be thanking me for making you so pretty and giving you the power, no?

Dr. Baek

Den film som röstades fram skulle visa sig vara långt ifrån någon traditionell häxfilm, snarare fick vi beskåda någon slags hybrid mellan thriller, action och sci-fi. Det blev den sydkoreanska ”The Witch: Part 1. The Subversion” (”Manyeo”) 2018 i regi av Park Hoon-Jung. Ja det är samme man som ligger bakom den riktigt sevärda hämdthrillern ”I Saw The Devil” (”Angmareul Boatda”) från 2010. Så inga medeltida skogar eller svartklädda gothbrudar här inte, utan mer en komplex historia om tar sina egna krokiga vägar. Filmen öppnar med att vi befinner oss i en mörk och inte längre så steril medicinsk institution där väggarna plötsligt färgas röda av blod. En grupp tungt beväpnade män ses massakrera alla på plats, personal såväl som de barn som tydligen befinner sig där. Endast två barn lyckas fly, men medan pojken snabbt grips undkommer en åttaårig flicka (Kim Da-mi) genom att försvinna ut i den mörka kringliggande skogen. De ansvariga för massakern, Professor Baek (Jo Min-soo) ocjh Mr Choi (Park Hee-soon), drar slutsatsen att flickan kommer att dö ute i vildmarken och nöjer sig med det. Följande dag upptäcker dock bonden Mr Koo (Choi Jung-woo) den kollapsade flickan och tar med henne hem där han och hans fru Mrs Koo (Oh Mi-hee) efter ett tag beslutar sig för att adoptera henne och med namnet Koo Ja Yoon. Tio år senare har Ja Yoon. Vuxit upp till en stjärnstudent i sin klass och alla killar faller handlöst för henne. Hennes föräldrar har dock problem, priset på boskap har fallit och Mr Koo kan inte längre betala för foder åt djuren. Till detta kommer att Mrs Koo har börjat visa tidiga tecken på Alzheimers. På uppmaning av sin entusiastiska väninna Myung-hee (Go Min-si) beslutar sig Ja-yoon för att ställa upp i en TV-sänd sångtävling vid namn Birth of a Star för att vinna pengar som kan hjälpa hennes föräldrar. Hon visar sig göra ett fantastiskt intryck på juryn, inte bara genom sin sånginsats utan även genom ett trick där hon med, som det verkar, telepatisk kraft får mikrofonen att sväva fritt. insats kvalificerar henne till kvartsfinalen som hålls i Seoul, men detta väcker också olyckligtvis Professor Baeks uppmärksamhet som nu överraskat inser att flickan hon trodde var död faktiskt lever. På väg till Seoul träffar de två tjejerna på en kille på tåget som kallar sig Gwigongja (Choi Woo-shik) och säger sig känna Ja-yoon. Det visar sig snart att Gwigongja är ledare för en grupp som av någon anledning är ute efter Ja-yoon och kallar henne för häxa. Men ute efter henne är även Professor Baek och Mr Choi som har något att göra med de förmågor Ja-yoon har. Kommer hon att hinna lösa det mysterium som ligger dolt och förträngt i hennes barndom innan det är för sent?

Park Hoon-Jung har ju tidigare visat att han inte skyggar för att ta ut svängarna, och det närks även här där barn brutalt mördas i de inledande scenerna. Men efter denna chockstart tar The Witch Part 1- The Subversion sig tid att bygga upp karaktärsskildringen av Ja-yoon, hennes familjeliv och vardag. Det kommer att dröja innan den rena actiondelen drar igång igen. Detta är inte ovanligt förkoreansk film, vilken ofta ägnar tid åt att låta historien ta sina olika vändningar i stället för att följa en raksträcka mot mål. Risken är att detta segar ner själva berättelsen och Park Hoon-Jung balanserar på en smal egg här men lyckas hålla sig på rätt sida även om historien ibland tappar tempo. Som tur är lyckas han på något sätt få till en smakfull anrättning bestående av inslag alltifrån minnesförlust, hemlig agentträning, föräldramysterier, udda tävlingsförmågor och våldsamt blodiga uppgörelser. Produktionen är en njutbar upplevlese även rent stilistiskt sett, med ett fint foto, snygga effekter och effektiva miljöer. Men The Witch: Part 1. The Subversions största styrka är helt klart actionsekvenserna och Kim Da-mis insats i huvudrollen som Ja Yoon. Fightingscenerna är intensiva, brutala och välkoreograferade där karaktärer kastas runt i allt från slagsmål och eldstrider till nyttjande av specialkrafter. Park visar upp en känsla för detaljer i sina scener och även om de flesta uppgörelser utspelas på begränsade ytor så slutar scenografin aldrig att imponera tack vare den effektiva produktionen samt fotografen Kim Young-hos bildlösningar. Imponerande är också att detta är skådespelerskan Kim Da-mis första huvudroll, hon har inte medverkat i så många produktioner överlag. Här gör hon en stark insats genom att gestalta den unga Ja-yoons resa på ett känsligt och trovärdigt sätt. Hennes oro för föräldrarnas svåra situation i kombination med att hon plötsligt kastas in i situationer bortom hennes förväntningar eller förståelse är inslag som gör filmen mer levande. Och som titeln antyder, Ja-yoons resa är inte över än, även om just denna film har ett helt OK slut. Men det är en annan historia som ni får följa på egen hand om intresset skulle finnas.